Planen blev densamma som tidigare, en korskyrka av den typ som under 1700-talet var allmän i Värmland. Tornet nybyggdes helt och fick i stora drag det utseende det har idag, med klocktavlor m m. Urverket kom dock inte på plats förrän 1925. De timrade
väggarna brädfodrades och målades först röda, men redan 1835 gjordes brädfodringen om och i samband därmed målades den ljusgul. Taket täcktes på 1850-talet med Glavaskiffer. Bänkarna, 58 nere i kyrkan och 28 på läktarna, övertogs från den tidigare kyrkan.
År 1859 var det dags för en ny stor reparation, nu under brukspatron Elof Lagrelius ledning. Kyrkans yttre målades vitt och i det inre spände man vitmålad papp över tak och väggar. Fönstren byttes ut mot vanliga sexrutiga fönster av profan modell. På 1880-talet revs den gamla sakristian och en ny uppfördes.
År 1919 tillsattes ånyo en restaureringskommitté med kyrkoherde A. J. Olsson som
ordförande och med tullstationsföreståndare Anders Nordmark, handlare J. B. Nyqvist, bruksförvaltare Elof Simonsson, kyrkvärd Lager Svensson och kantor Karl Östlind som ledamöter. För restaureringen svarade arkitekt Bror Almquist och den blev avslutad 1925. Den innebar bl. a. att en dörr och två fönster i koret sattes igen och att de övriga fönstren förändrades till de nuvarande rundbågiga, försedda med antikglas. Bänkarna gjordes bekvämare med lutande ryggstöd och de gamla vägg- och takmålningarna togs fram och renoverades, så att blomsterslingorna runt väggarna och marmoreringen på predikstolen m. m. åter blev synliga, liksom de fyra änglarna med sina trumpeter i takets mitt.
Efter denna genomgripande renovering har sedermera blott smärre underhållsarbeten
företagits i kyrkan.
