Som det var 1937

Karlstads-Tidningen artikel 18 dec 1937
( från Värmlands Museums Kulturmiljöinventering i Töcksfors )

 

Bygden har en längre tid på grund av vattenbristen dragit sig fram i halvljus och åtas om inte tö snart kommer få fira julens högtid i fullständigt mörker. De industriella företagen, Hånfors pappersbruk och Töcksfors träsliperi ha av samma anledning en längre tid nödgats inskränka driften. Vid Töcksfors har man inrättat en ångcentral och anslutit en generator som reservkälla för elektrisk ström.

Skogs- och flottningsarbetare har fullt upp. Båtar som drar timret. En mindre del av detta virke stannar till förädling på orten medan det övriga fortsätter, dels till vid vattendragen sydligare belägna förädlingsorter, dels in i grannlandet till Halden.

Alla tecken tyda på, att bygden och då speciellt Töcksfors samhälle, som för tillfället präglas av en livlig framåtanda, går en nydaningstid till möte. Härtill drager förutom de goda konjunkturerna och de likaledes numera goda kommunikationerna, framförallt den ökade turisttrafiken. Turisterna har fått upp ögonen för att Nordmarken i fråga om historiska minnesmärken och framförallt naturskönheten kan uppta tävlan med vilken annan del varsom helst av Värmland och jämväl, att Sveavägen via Töcksfors är den bästa förbindelsen med broderlandet i väster.

Töcksfors är i turistavseende också väl rustat att bilda en utgångsbasis för dem som vill ta de vackra trakterna på andra sidan ”Fjället” som det heter här, i närmare betraktande och turisthotellets nye innehavare har inte lämnat någon möda osparad för att bringa världen kännedom härom. Turistinvasionen har ökat under året och då snötillgången i år som i fjol är mer än tillräcklig förväntar man sig för vinterns vidkommande nya invasioner från de sydsvenska provinserna.

Resenärsutbytet med Norge har också i betydlig grad ökats, sedan genom den lokala turistföreningens försorg reguljär busstrafik öppnats mellan Töcksfors och Oslo.

Håns tullstation har också ifråga om intäkter och antalet trafikanter betydligt distanserat sin kollega i Charlottenberg, som tidigare innehaft första platsen i statistiken angående dyl. angelägenheter. Man förvånas därför över att myndigheterna lämnat frågan om ersättandet av den gamla körvägen över ”fjället” med en ny och tidsenlig väg obeaktat så länge, helst som man på norsk sida längesedan bringat liknande spörsmål ur världen genom en tidsenlig väg-anläggning.




Inom affärsvärlden råder dock en del pessimism på grund av driftsinskränkningar.




I samhällets omgivningar växa återigen nya egna hem upp, och många äro de som otåligt vänta på möjligheter att förvärva egen tomt på det område av de eklektiska domänerna, som nu kartlagts för att så snart man får sig den nya vägens sträckning bekant, indelas i tomter till försäljning.




Beträffande vägens sträckning föreligga f.n. två olika förslag, ett enligt vilket den bibehålles delvis i sitt nuvarande läge genom samhället och ett enligt vilket den kommer att förläggas något på sidan och norr om samhället. På platsen är man givetvis mest tilltalad av det förra, medan vägstyrelsen däremot synes ha sympatier för det senare och frågan är om man inte efter vad som i dessa dagar försports kommer att lösa tvisten så att vägen dras från bruket över kanalen, hagen och Ärttjärn direkt till Hån, en i ekonomiskt avseende förmånlig, men för samhällets vidkommande mindre angenäm lösning av frågan.