Töcksfors.se

Timmerflottning

Transporterna av timmer från skogarna till sågverken och träindustrin gick förr
på sjöar och vattendrag, så kallad timmerflottning. I sjöar och mindre strömmande vatten samlades timret i en timmernot och drogs med bogserbåt till ett så kallat timmerskilje. I skiljet sorterades timret efter respektive ägare,
stockarna var märkta med varje ägares virkesmärke.

Skiljen fanns i sjön Östen i Östervallskog, vid Prästnäset i sjön Töck,
vid Stenbyn i sjön Foxen och vid Otteid på norska sidan i sjön Stora Lee.

Vattendragen som användes kallades flottningsleder. För att kunna leda timret
förbi kraftverk och forsar byggdes rännor, en konstgjord vattenled ofta tillverkad av plank. Nordmarksälvarnas Flottningsförening skötte om de olika flottningsälvarna och skiljeställena i området.

När de nya slussarna i Töcksfors stod klara buntades timret till mosor och
timret kunde därmed slussas istället för att lösflottas i rännor,
vilket gjorde arbetet mer rationellt.

Flottningen sysselsatte många personer, som till största delen var säsongsanställda småbrukare och skogsarbetare. Då det inte gick att flotta timmer arbetade man ofta i skogen och även med rensning av vattendragen, som att bärga sjunktimmer.

Från 1950-talet och framåt byggdes landsvägsnätet ut och vägarna fick högre bärighet, samtidigt som lastbilarna blev större och kunde bära tyngre last.
Då överfördes timmertransporterna till vägnätet och kanalens betydelse
för timmertransporter minskade.