Fram till mitten av 1800-talet nyttjades vattenkraften främst genom att placera vattenhjul i forsar och fall för drivning av exempelvis kvarnar som malde säd eller som drivkälla för smideshammare och andra direkt-drivna maskiner.
Under 18oo-talets senare del började vattenturbiner allmänt användas, vilket möjliggjorde utnyttjandet av såväl högre fallhöjd som större total vattenkraft än vad förhållandet varit vid de gamla vattenverken.
I en vattenturbin omvandlas vattenkraften till mekanisk energi som driver en generator som alstrar elektrisk energi. Under sista decenniet av 1800-talet utvecklades också den elektriska transmissionen, så att vattenkraften kom att kunna försörja fabriker och konsumenter med elektrisk energi på platser som låg långt från själva kraftverket.
Kraftstationen vid övre forsen i Töcksfors byggdes på 1920-talet av Hånsfors Bruks Aktiebolag, som ägde och drev pappersfabriken i Hån.
